Just nu...
Idag fyller min kära Mamma år och efter jobbet ska jag hem till dem på lite tårta. I morgon fyller systeryster år så i eftermiddag ska jag lägga något på lådan.
Dagarna går i ett. Samma sak. Äta, jobba, sova. Det är långt till december när vi äntligen ska få se våran bebis. Ja på bild alltså. H*n får gärna ligga kvar till mitten på April iaf.
Oron över att något ska vara fel är konstant. Jag kan redan se framför mig hur vi på ul besöket får fruktansvärda nyheter. Hur otröstlig jag är. Min sambo kan inte hantera situationen utan får ring min mamma. Mamma är alltid bäst.
Samtidigt är jag glad. Vi är båda glada. Vi skojar, skrattar och längtar. Ändå oroar jag mig. Arg över att han inte vill berätta för sina anhöriga om graviditeten. Han ger ingen förklaring, det bara är så. Vad tror han ska hända??
Men du är ju i vecka 13! Om ni är oroliga boka ul nu för att få bort oron! Det kanske blir mer verkligt för din sambo med då? Man kan verkligen se att det är en BEBIS där inne, ingen höna,cykel eller usbsladd (typ).