Samla kraft
I morse var jag på utvärderingssamtal av Lillemans inskolning på förskolan. Det var roligt att höra att det går så bra och från deras håll se hur han utvecklats på den här tiden. Vi är så nöjda själva med hur allt har gått och känner oss väldigt trygga med personalen och miljön.
Om några timmar ska jag iväg till jobbet. Sitter och försöker slappna av och samla kraft i alla nervtrådar som ligger så fruktansvärt ytligt just nu. Jag känner mig så där sårbar och nästan så där hormonell som jag gjorde efter förlossningen och de första veckorna med amningen. Lätt till gråt.
Tänker mycket på det här med att skaffa ett syskon till Lilleman. Jag vill så gärna och jag vet att min man också vill. Men så känner man den där oron, tänk om något händer. Missfall eller utomkvedes igen? Då återstår bara IVF och då tror jag faktiskt att vi lägger ner, för det orkar jag nog inte med.
Att vägen till en ny graviditet kan ta lika lång tid igen som med Lilleman det bekymrar mig egentligen inte, det får ta den tid det tar.
Sen tänker jag mycket på våra jobbsituationer. Det kommer inte funka att jag jobbar som jag gör idag om vi har två barn. Jag kan inte belasta mina föräldrar med två små barn en hel helg och alla kvällar, det är tillräckligt med jobb för dem med Lilleman. Så det behövs en förändring. Jag hoppas att min chef verkligen överväger detta med att jag vill bli Samordnare/Planerare, en super stor sten skulle lätta från mig då.