Det tar aldrig slut.
Idag är han jätte halt på höger fram, som från ingenstans. Vi avvaktar till fredag och ser om det blir bättre, annars är det bara att åka till VET igen.
Jag börjar känna obehag i kroppen igen. Svårt att somna om kvällarna, för mycket som rullar runt i huvudet, jag tar med mig för mycket hem ifrån jobbet. Men det är inte så lätt att lämna dem tankarna där när det blir så personligt.
Dessa planerar uppgifter valde jag inte själv, men jag sa aldrig nej till dem heller. Men det som sas och lovades från början var långt i från sanningen. Uppgifterna blir fler och fler. Jag får varken högre lön eller betalt för övertid. Jag får tid. Plus tid. Men på det redan trånga schemat finns inget utrymme för att ta ut tid. Så det kommer läggas på hög. Planerar arbetet kommer fortsätta att gå ut över dem andra i personalgruppen, färre får göra mer.
Jag sitter dagligen och tittar över lösningar på hur vi ska göra nya schemat bättre. Dessa delade turer som ska införas from måndag som det skrivits så mycket i tidningen om, går att arbeta bort. Men sk. långpass på helgen går det inte att komma ifrån även om vi blir 8 i gruppen. Inte om vi ska hålla samma bemanning på helgen som på vardagar, 3dag+2kväll. 8÷2=4 och inte 5. Åh det är 5personer/ helg som krävs för att hålla den bemaningen. Får vi kämpa så här mycket för att få till 1person till på gruppen så kommer vi ju aldrig få se en personal grupp på 10personer.
Kommer blir bra, vi måste visa att det inte är hållbart. Under den första 6v perioden måste det skrivas avvikelser så det framkommer att det inte fungerar, det är det jag tror.